Helsingforsborna och besökarna i huvudstaden terroriseras även denna sommar av omfattande gatuarbeten i centrum. Landets mesta paradgata, Mannerheimvägen mellan Riksdagen och Skillnadsbacken, där hundratusentals människor rör sig varje dag, har ända sedan hösten sett ut som en serie skyttegravar. Ingen ände på eländet finns i sikte. Hösten 1998 blir det rentav ännu värre. Då skall hela Bussplan rivas upp.
Det är oundvikligt att stora byggprojekt som tunnelbyggena från Forum till Stockmann respektive Sokos, Museet för modern konst eller den kommande renoveringen av Glaspalatset föranleder olägenheter. Det är också bra att privata intressen bidrar till att bygga ut infrastrukturen i centrum. Men det ger dem inte rätt att bemäktiga sig det offentliga rummet på obegränsad tid.
Att arbeta övertid är dyrt, men staden borde ändå då den ger byggnadstillstånd i centrum förutsätta att arbetena sker så snabbt som möjligt – med full bemanning och nattetid om så behövs. Envar som rört sig i centrum de senaste månaderna har emellertid märkt att arbetstakten inte är den maximala. Biltrafiken på Mannerheimvägen, Simonsgatan och Brunnsgatan har i flera månader blockerats av parkerade arbetsmaskiner, baracker och slarvigt omkringstrött byggnadsmaterial.
Stadens eget byggnadskontor är tyvärr den värsta syndaren. Arbetena med att lägga om spårvägsrälsen, förnya stenläggningen och bredda övergångsstället vid gamla Studenthuset har – hur gatuavdelningen än förklarar – gått i snigeltakt. Det värsta är att fotgängarnas liv och lem satts i fara då tillräckliga skyddsräcken inte satts upp och trafikljusen varit avstängda långa perioder.
Också de tillfälliga körarrangemangen för biltrafiken har varit oklara, illa utmärkta och rentav farliga. Som vanligt har helsingforsarna också fått följa med spektaklet då gatuavsnitt grävts upp och fyllts igen av i tur och ordning vattenverket, elverket, trafikverket, telefon- och kabel-tv-bolag.
Det är en skandal att Helsingfors stad inte lyckats koordinera grävarbetena. I denna högteknologiska tidsålder borde det inte vara någon svårighet att skapa en databas där informationen finns. Problemet är tydligen att den interna ansvarsfördelningen i stadens administration inte är tillräckligt klar.
Alla slår ifrån sig, och hänvisar till att sommaren är kort, till att det är för hett, för kallt eller för regnigt, till brist på yrkeskunnig arbetskraft. Men vår kommunala demokrati ger adresser för klagomålen: nämnden för allmänna arbeten, byggnadskontoret, och biträdande stadsdirektören för tekniska sektorn Martin Meinander.