Det är nu mindre än 800 dagar kvar till år 2000, och hysterin breder ut sig. Domedagsprofeterna går på högvarv och studerar sina kabbalistiska kalkyler.
Allt det är förstås nys. Det enda man kan vara säker på att Jesus inte föddes år noll – år noll finns överhuvudtaget inte i den kristna tideräkningen, eftersom siffran noll anlände till Europa först med araberna.
Efter år 1 f.Kr. följde alltså år 1 e.Kr. Det betyder att det första årtiondet var åren 1–10, och det andra årtiondet började år 11. Det första året på det tredje årtusendet är alltså år 2001.
De flesta historiker tror dessutom nu – med hänvisning till den i Bibeln omtalade stora kometen, romerska härskarlängder och kunskap om det inrikespolitiska läget i Palestina – att Jesus föddes redan år 4 f.Kr. Ifall det vore av betydelse vore det kritiska året alltså 1996 eller möjligen 1997. Och hittills ser det ju ganska bra ut.
Vad gäller Jesus födelsedag svävar vi förstås i lika stor ovisshet. Att den lades till den 25 december har att göra med romerska och germanska traditioner att fira vintersolståndet. Och dessutom har kalendern ruckats sedan dess. Nu följer vi den julianska, som skäggar med två veckor i förhållande till den gregorianska.
Den kristna kalendern är den dominerande i världen, men det finns förstås andra tideräkningar. Kineserna har sin, liksom judarna. Det första året i en kalender brukar vara en viktig politisk-religiös händelse. Romarna startade på nytt vid varje härskarskifte. Efter de franska och ryska revolutionerna infördes nya tideräkningar, som dock blev kortlivade. I Iran utgår man fortfarande internt från revolutionen 1979, och Nordkorea räknar numera utgående från Kim Il Sungs födelse, Vad är det då kristna fundamentalister tror att händer vid millennieskiftet? Ja, Bibeln – särskilt Johannes Uppenbarelsebok – ger ganska detaljerade uppgifter. Jesus återkommer, och efter en kort men häftig kamp krossar Gudsfolket Antikrists välde. Därefter följer ett tusenårsrike, varefter de rättrogna lyfts upp till himlen för ett evigt liv tillsammans med Kristus.
Olika fundamentalistiska trosinriktningar tvistar visserligen om i vilken ordningsföljd de här händelserna inträffar. Men de är eniga om att världen måste föras in i en sann kristen tidsålder före Jesu återkomst – enligt vissa är detta rentav en förutsättning för det. Eskatologin – läran om det framtida – har alltså en politisk betydelse.
Astronomerna är för sin del eniga om att världen går under först om ungefär 4,5 miljarder år, då den utbrända solen blåser upp sig och sväljer jorden.
De etablerade kyrkorna är också mer måttfulla. Katolikerna var ju med redan vid det förra millennieskiftet, då förväntningarna var ännu större men ingenting ändå hände. Påven har nöjt sig med att utnämna år 2000 till ett heligt missionsår, med Rom som medelpunkt. 60 miljoner pilgrimer och profana turister väntas anlända till den eviga staden.
Millenieskiftet är alltså stor business. Också i Helsingfors rapporterar krogarna goda bokningssiffroror för nyårsfirandet år 2000.
I Storbritannien skall millennieskiftet firas genom en jättelik utställning i anslutning till Greenwich-observatoriet nära London. Budgeten på över tre miljarder mark finansieras främst genom intäkter från det nationella Lotto-spelet.
I New York skall Times Square, det tidigare porrcentret som nu städats upp i Musse Piggs anda, bli ett centrum för hela världens årtusendefirande. På jättelika videoskärmar skall man kunna följa med hur nyåret tas emot i de olika tidszonerna.
Tidszoner, ja. Var börjar år 2000? Britterna hävdar förstås att det är då klockan slår 0.00 i Greenwich den 1.1.2000. Men det finns andra åsikter. Datumgränsen är, kom mänskligheten överens om vid Tidszonskonferensen i Washington 1884, den 180 breddgraden, alltså mittemot Greenwich-observatoriet. Den råkar gå genom jordklotets glesast befolkade del, Stilla havet.
Har ni hört om Kiribati? Det får ni de närmaste åren, Fram till 1995 låg landets östliga och västliga halvor i var sin tidszon på ömse sidor om datumgränsen och alltså hade olika dagar. När tiden harmoniserades beslöt man emellertid ställa klockan 33 längdgrader österut, motsvarande mer än två timmar. Kiribati följer nu en tid som i teorin inte borde finnas – 14 timmar före GMT. Förklaringen till denna ”Krono-doping” – som Berliner Zeitung kallar det – är förstås jakten på datumturister. Med draget försökte gilbertianerna (Kiribari hette tidigare Gilbert-öarna) en gång för alla se till att Tonga, Fiji och Nya Zeeland, som alla ligger nära (men inte på datumgränsen), inte kan göra anspråk på att vara landet där dagen börjar.
De 79 000 gilbertianerna verkar klara kuppen, för alla hotell är redan fullbokade till saltade priser. Men det finns också andra sätt att fira millennieskiftet så att det känns i plånboken – t.ex. först åka tåg under Engelska kanalen och sedan ta Concorde mellan London och New York. Då hinner man fira nyåret fyra gånger. Priset: futtiga 50 000 mk. Den mer sparsamme kan förstås promenera från Torneå till Haparanda.