Tänkdigattenstorbankövertaladehundratusentalsungdomarattlånaensumma fleragångerstörreänderasnettoförmögenhetochplacerahelasummanienenda aktie. Oansvarigt, snarast kriminellt, eller hur?

Men byt ut ”aktie” mot ”bostad”, så är du framme vid vad myndigheter, banker och byggföretag råder den finländska ungdomen till. Bostadssparandet har blivit en folkrörelse, en medborgerlig plikt. Föräldrarna skall helst öppna sparkontot med de första barnbidragsutbetalningarna, och studielånet tar banken genast om hand för de första räntorna på bostadslånet. Mången potentiell svärmoder visar kalla handen när en friare utan sparmeriter uppenbarar sig i dotterns sällskap.

En ägobostad är det yttersta beviset på att en individ etablerat sig. Hon är bunden av räntor och amorteringar och därmed mer ansvarskännande: jobbar hårdare, strejkar mindre och planerar förnuftigt för framtiden. Torparen binds vid torvan.

Säger myten.

Länderna med största andelen ägobostäder i världen är i ordningsföljd: Bangladesh, Filippinerna, Thailand, Indien, Paraguay och Pakistan.

Mest bor man på hyra i Västtyskland och Schweiz.

Den höga andelen ägobostäder i Finland visar snarare att det finansiella systemet är outvecklat och oförmöget att sköta sin viktigaste uppgift: att fördela ekonomisk risk. Bostadsköparen tvingas ensam bära risken av att investera flera årslöner på en marknad som när som helst kan vända neråt.

Fortsätter räntenivån att stiga samtidigt som en recession slår till är ett prisras av samma kaliber som i Amsterdam och London på 70-talet eller i Oslo de senaste åren, inte alls otänkbart.

Och även om inte bostadsmarknaden i sin helhet dyker, finns mer alldagliga faror. Kriser i det lokala näringslivet, trafikomläggningar, överraskande mögelanfall kan alla över en natt skala bort stora delar av enfastighets värde.

Förlustrisken kompenseras tyvärr inte av vinstpotentialen under boom-tider: förmögenhetstillväxten finns bara på pappret – om man väljer att bo kvar på orten. De enda som vinner är de redan förmögna som inte behöver bostaden och kan realisera vinsterna. Alla andra lider av höjda boendekostnader.

De väldiga prisstegringarna i huvudstadsregionen har också lett till en massiv regional omfördelning av nationalförmögenheten. De som haft turen att äga fastigheter i tillväxtregionerna i söder har gjort stora pappersvinster, medan potentiella inflyttare från norr i praktiken har låsts ute av prisspiralen. Resultatet är att många människor bor på fel plats, i fel form av bostad och har fel jobb – eller inget jobb alls.

Eftersom bostadsägaren inte, liksom aktieägaren, kan sälja ut omedelbart när förtroendet för marknaden sviker, leder en sjunkande pristrend till att flyttningsbenägenheten minskar. I stället för att sälja med förlust väljer hon att inte flytta. Det är stabilitet på gränsen till stagnation och knappast samhällsekonomiskt förnuftigt.

Men, försäkringsbolag och andra stora hyresvärdar har flytt marknaden. Är hyreshus så dåliga investeringar? Nej, inte på kort sikt. Fråga vilken placerare som helst som köpte en bostad i Helsingfors eller Åbo för fem år sedan och hyrde ut den till reglerade hyror. Den direkta avkastningen har kanske varit svag, men värdestegringen desto bättre.

I väntan på en modernisering av boendesättet i landet kan man pröva på ett eget riskarbitrage. Ponera att en normal fyrarummare i huvudstadsregionen säljs för 1,2 miljoner och summan placeras i en portfölj av fastighets- och fastighetsstarka aktier på börsen – bl.a. försäkringsbolag och banker har stora innehav av fast egendom. Kapitalet är då bundet i liknande fysiska tillgångar, men mer diversifierat och skött av professionella.

Dividendavkastningen på 5 procent eller 5 000 mk per månad (t.ex. Föreningsbankens B-aktie) räcker väl till för att hyra en motsvarande lägenhet på fria marknaden.

Skulle räcka, vill säga, om beskattningen av intäkter från bostadsaktier och andra aktier var likvärdig.

Och har man helt tappat förtroendet för den finländska bostadsmarknaden kan man placera pengarna i vilka andra värdepapper som helst, från och med nästa år t.o.m. i utländska aktier eller fastigheter.