Devalveringen verkar få det osmakliga resultat som väntades: de oskyldiga bestraffas och de skyldiga belönas. Den part som uppenbarligen skall straffas mest är inlands Bank, som enligt både statsministern och sdp-oppositionen klarare borde göras till Regeringens Bank. Vad nytta det skulle göra har ingen kunnat säga – att regeringen lättare kan finansiera sitt budgetunderskott via sedelpressarna, måhända?
Visst vore det märkligt om Finland, som nu har en av Europas mest självständiga centralbanker, ökar den politiska styrningen när utvecklingen i nästan alla andra länder går i motsatt riktning. Svenska finansministern Anne Wibble vill t.ex. lösa banden mellan finansdepartementet och Riksbanken för att lyfta ut valutakurspolitiken ur politikernas verktygsback, och EG skall i december besluta om en helt autonom euroriksbank enligt tysk modell. Bundesbank är ju enligt den tyska författningen helt självständig, och har som första uppgift ansvaret för stabila priser.
Men kanske det bara är typiskt för ett land där samma personer samtidigt kan kräva ett närmande till EG, och en inhemsk valuta– och penningpolitik som går rätt emot allt vad västeuropeisk kutym heter.
Att gå åt centralbankens autonomi tyder på att regering och riksdag vill vältra över skulden för sitt ekonomiska-politiska misslyckande på en oskyldig part. Fastkurspolitiken som fördes i nästan ett decennium var ett försök att komma ur den onda cirkeln inflation-devalvering. Ansvaret för penningpolitiken gavs åt Finlands Bank, och alla regeringar efter 1983 har sagt att de tar växelkursen för given.
Men tvångsdevalveringen berodde inte på att centralbanken fick härja fritt, utan på att dess trovärdighet inte höll när regeringen misslyckades med att föra en inkomst– och finanspolitik som motsvarade fastkurspolitikens krav. Om inte regeringen tror på och handlar enligt inflationsmålet, varför skall någon annan då göra det?
De konkreta följderna av att politikerna promenerar över Finlands Bank sågs i flera repriser under åttiotalet då bankfullmäktige köpte inkomstavtal med uteblivna grundräntehöjningar. Många av de överhettningsproblem Finland nu betalar för kan kopplas direkt till den här politiska budkarusellen.
Internationella jämförelser visar att inflationsgraden är lägre ju friare ett lands centralbank är från politisk styrning.
På lång sikt ligger det här i allas intresse: också fackföreningarna borde ju eftersträva att realinkomsterna växer, inte att höga nominella löneökningar äts upp av inflationen, den onda cirkel Finland så tydligt igen är på väg in i efter förra veckans devalvering.
Låg inflation är visserligen i fackets intresse, men för att man skall våga ställa låga lönekrav måste man tro på att löftena om en stram penningpolitik håller.
Regeringar, räknar man, är benägna att göra precis vad Ahos kabinett nu gjort: byta inflation mot arbetslöshet. Höga lönekrav möts med avslappnad penningpolitik och högre inflation, eftersom alternativet – en stram penningpolitik och höjd arbetslöshet – är dyrare politiskt. Devalveringen förra veckan bevisar ju att facket gjorde rätt i att ifrågasätta trovärdigheten i den inflationsbekämpande penningpolitiken.
Värst är att den starka marken kroknade på mållinjen. Skulle Finlands Bank förra veckan ha visat lite starkare nerver kunde pedagogiken kanske ha lyckats, och arbetsmarknadsparterna och de d-spekulerande exportföretagen äntligen ha övertygats om att inflationsmålet var allvarligt menat.
När modet svek gick tio år av vunnen trovärdighet förlorad. Den kan kanske inte återvinnas av den sittande centralbanksledningen. Men personbyten räcker inte: Finlands Banks autonomi måste ökas. Finlands dåliga inflationsrykte gör att extra strama regler måste till för att övervinna landets dåliga rykte som inflationsbekämpare.
En möjlighet (som prövats av Nya Zeeland, vars ekonomiska problem liknar Finlands) är att definiera inflationsmålet i lag och göra Finlands Bank ansvarig för att det nås. En annan är att enligt tysk modell göra inflationsbekämpningen till Finlands Banks lagstadgade huvuduppgift.
Eller varför inte experimentera med resultatansvar och koppla lönerna i Finlands Banks direktion till inflationsmålet ….